Roriita - I lost myself

Det har varit en händelserik helg. I lördags hade vi party för mamma som fyllde 45. Livekonsert med lillebrorsans band, The Magenta 4 och en massa kul lekar. Mindre kul var det förstås att en del personer i min släkt, inga namn nämda, är så fruktansvärt dåliga förlorare. Snacka om att vara en total party-pooper. Suck.


♥ I love you, Mami. Makes me appreciate how the little things are. ♥

Igår var det mammsens födelsedag, men vi tog det bara lugnt och städade upp. Sen upptäckte jag att min akvariepump hade brunnit invändigt, och varit ur funktion sen jag vet inte när. Mindre bra, för både mina fiskar och min plånbok. Blev till att pappsen fick akutköra mig till Alelyckan, så att jag fick köpa ett helt nytt kit.

När vi kom hem fixade jag klart akvariet, sen slappade vi framför tv:n ett tag. Plötsligt hör vi en jävligt hög smäll utanför. Vi satt alltså inomhus, med fönster och dörrar stängda och med tv:n påslagen på rätt hög volym, och hör världens jävla smäll utomhus. Alla hoppade högt och sprang ut på vår grusgång för att se vad som hänt. Vi trodde först att grannens byggställning rasat ihop, för vi hörde helt klart någon metall som ramlade ihop, och sen glas som krossades. Det visade sig att en man kört rakt in i lyktstolpen utanför mina grannars hus! Han hade kommit med en sån fart att hela stolpen slitits loss ifrån fästet och flugit rakt på grannens ena bil. Ingen kom till skada, men det hemska är att precis, PRECIS, bakom deras häck hade deras barn stått och lekt bara minuter innan. Lycktstolpen stod alltså inne i häcken, och barnen och deras kompisar hade stått precis bakom. Mamman hade kommit ut och ropat in dom för middag, och dom hade precis satt sig när bilen körde in. Hade hon ropat in dom två minuter senare skulle något hemskt hänt.

Nästan så att man tror att det finns högre makter.

Ny vecka med nada att göra. Som vanligt.

Kort sammanfattning av helgen:
Fredag: Räksallad och mys med familjen, sen The Birdcage med Emme.
Lördag: Räkor och mys med Ninni, sen langos och dansband med Ninni inne i stan. Sen hem, uppesittarkväll med chips och godis. Lite segt tv-zappande, sen Mus i sitt eget hus. På svenska.
Ringa till Ninni och gråta av skratt.

Jag menar det, jag grät verkligen av skratt till den döende pappan. Missförstå mig inte, jag tycker att det är jättehemskt när människor dör. Men den dialogen. Och pappans dubbade röst. Alltså.. det finns inga ord för att beskriva hur jävla roligt det är. Speciellt när jag kom att tänka på hur min kära storebror alltid härmade honom när vi var yngre.

Igår chillade jag mestadels, var inne i stan en snabbis för ett ärende och kom nästan inte hem därifrån. Så sjukt mycket folk där av någon konstig anledning. Inget speciellt som hände så vitt jag vet? Hela avenyn var avspärrad, och det stod flera tusen människor mitt i gatan. Det var typ mer människor än på kortegen? Wierd.


Idag ska jag storstäda mitt rum.
Det kan behövas.
Tro mig.